sonjamedy

Jag vet inte vad det är med mig. Jag vet inte vad det är för fel. På sistone har jag haft världens sämsta skol lust. Jag vill, orkar inte, vill inte igen och har verkligeningen lust att gå till skolan. De tidiga morgonarna kommer att döda mig tillslut. Jag orkar inte stiga upp klockan 7 varenda dag. Jag orkar orkar orkar orkar inte! Jag förstår inte hur jag ska kunna stå ut med 2 år till. Det kännds värdelöst... hopplöst. Allt jag vill är att vara lycklig, pigg, fri och glad under dagarna. Så köp mig en lägenhet i stan så jag och Kalle kan få vara obegränsat för fast vi ses varenda dag så känns det som ett långdistansförhållande, bara för att jag är medveten om distansen. Så om det slår in så kanske jag kommer orka att ta itu med allt plugg. Eller att faktiskt gå till plugget.

Jag har känt såhär i ca 1 månad nu. Det lär inte ta slut. Har jag valt fel linje? Är detta inte rätt för mig? Orkar jag gå om? Vill jag gå om? Nej. Bör jag ha körkort så jag kan känna att jag har lite frihet att ta mig vars jag vill när jag vill. Bör jag ha en bil till den friheten? Bör jag fylla 18 år? Borde jag bli vuxen?

Psykfalls varning. Ja... ni ser ju själva vad det här stället gör med en.