Mitt älskade plektrum!

Hittade mitt plektrum, wiie.

Fan vad deppig dag. Känner mig bara usch... det finns ju inget som gör att man blir glad. Kanske om man gjorde en uteaktivitet... nej juste! Jag har pollen. Och inga mediciner. Och inga pengar.
Är så jävla less. Det har nu gått 10 år... det försvinner aldrig. Aldrig. Jag börjar nästa grina då jag tänker på att jag måste leva med det hela mitt liv (ser det ju ut som just nu). Jag som längtat tills sommaren så himla mycket. Eller till värmen. Och så ska pollen förstöra allt! Går inte att beskriva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0