sonjamedy

Jag kan inte förstå att jag snart är såkallad vuxen. Nyss var jag 15 år med all rätt i världen att vara så pubertal som helst. Nu är jag snart 18 år och i lagens öga: vuxen. Visst dröjer det några år innan man anses som en vuxen men ändå. Det är inte länge kvar. Jag vet inte hur jag ska beté mig, vad som förväntas av mig, hur jag sak uttrycka mig, vars gränser går - när det gäller kommunikation. Vad förväntas av en 18-åring? Jag har åldersnoja. Jag känner mig gammal. Jag kan inte beté mig hursomhelst något mer och det vet jag. Men när jag fortfarande inte vet hur jag vill beté mig och förådet av möjligheter har minskat skrämmer mig.

gAH.